esggold

Hanne Kjöller skriver idag om galenskapen i att betala 75% skatt för att sedan betala ännu en gång till de institutioner man använder sig av, men denna andra gång i natura. Det mest uppenbara exemplet är givetvis kring dagis och skola. Förskolor har ofta upprustningsdagar, lotterier, en mindre terminspeng (någon hundralapp) och loppisar.

Själv tycker jag att det är naturligt att man som förälder lägger ner tid och till och med lite arbete i och omkring sina barns förskolor, då det visar barnen att deras arbetsmiljö och vardag är viktig samt för föräldrar och pedagoger närmre varandra. Men Hanne har en stor poäng i att det verkligen är galenskap att vi har en groteskt hög beskattning som ändå inte räcker till för statlig kärnverksamhet som skola, vård och omsorg. Vad är det egentligen som händer med våra hårt beskattade pengar?

Jag vill ha en tydligare och enklare rapportering om all statlig, kommunal och landstingsdriven verksamhet. Som medborgare har jag idag stora möjligheter att hämta hem information och material från staten tack vare offentlighetsprincipen, men skillnader i rapportering och avsaknad av tydliga, verksamhetsöverskridande nyckeltal gör det svårt för mig som enskild medborgare att bilda mig en uppfattning om vad som händer med mina pengar, hur effektivt de hanteras och åt vilket håll olika delar av den offentliga verksamheten går åt.

En tydligare rapportering med gemensamma nyckeltal, gärna bredvid historiska värden, gör det enklare att granska en verksamhet. Är verksamheten effektiv? Är overheadkostnaderna stora eller små, skenar kostnaderna på någon punkt etc, det är något jag vill veta.

I dagsläget är det enklare för mig som privatperson att få insyn i Ericssons verksamhet och utveckling än att förstå vart de 75% av mina inkomster som skattas till staten tar vägen.

Som det ser ut idag så måste jag förlita mig på att den fjärde statsmakten granskar staten på ett förtjänstfullt sätt, och att frågor inte lyfts bort av en politiskt tillsatt chef på vår socialdemokratiskt styrda statstelevision eller av en direktör på Bonnier eller Schibstedt. Det känns inte tryggt.

Om storföretag som Ericsson och ABB kan spotta ur sig en relativt lättanalyserad verksamhetsrapport en gång varje kvartal så borde givetvis staten kunna göra detsamma åtminstonde varje år. Nu vill jag inte skapa ett Staten AB, för företag är långt ifrån perfekta, men en mer pedagogisk rapportering, granskad av riksrevisionsverket, med gemensamma riktlinjer kring den pedagogiska rapporten och gemensamma nyckeltal för alla statliga verksamheter, det kan man begära.

Jag betalar stora summor i skatt varje år, och då tycker jag att staten gott kan om inte betrakta mig som en kund, åtminstonde betrakta mig som en myndig medborgare.

DN