Upprop - Avskaffa upphovsrätten för musik!

Avskaffa upphovsrättslagarna för musik - det är vad jag spontant känner när jag hör musikindustrins företrädare och tokrika artister klaga över ungdomars fildelning. 


Upphovsrätten är ingen självklarhet utan bara ett sätt att säkerställa stora intäkter för musikindustrin själv.

För så är det. Musiker som inte har slagit igenom har aldrig kunnat försörja sig på något annat sätt än genom konserter. Tidigare gjorde artister allt de kunde för att sprida sin musik och därmed också få bättre spelningar. Stim själva konstaterade så tidigt som 1999 att 98% av stims medlemmar inte kunde försörja sig på stim- och skivintäkter. Detta var innan fildelningen hade slagit igenom.


Idag är den trenden tydligare än någonsin. De som inte har slagit igenom lägger upp all sin musik för allmän användning på MySpace och otaliga andra sociala nätverk, och hoppas skaffa sig så många fans att de får underlag för turnéer och så småningom skivkontrakt.


De som däremot slagit igenom stort får bra betalt: Via konserter, stimpengar, merchandise och skivförsäljning. Spelningar på stora arenor, spelning i radio och tv i all oändlighet, och dessutom en väldig mängd skivor till försäljning gör artister som slagit igenom till relativt förmögna personer, eller åtminstonde till höginkomstagare under en period. Och inget fel i det.


De flesta av oss är överens om att den marknadsekonomi vi lever i är den bästa modell vi har tillgång till för att fördela resurser. Men vi vet också att marknadsekonomin i sig inte är perfekt så vi skapar regler, förordningar och undantag för att skapa en så effektiv och allmännyttig marknad som möjlig.


Ett sådant undantag är just upphovsrättslagarna: För att säkra produktionen av kvalitativ kultur har vi gett upphovsmännen ensamrätt att bestämma hur och när deras verk får användas, trots att egentligen vem som helst kan mångfaldiga och sälja samma verk. Denna regel har gällt så gott som all kultur som går att massproducera.

Men nu har vi så kommit till vägs ände för upphovsrätten för musik: Den tjänar inte längre samhället utan bara en högljudd, otrevlig och bakåtsträvande musikindustri.


Aldrig förr har musik varit så enkel att spela in, och aldrig förr har det skapats så mycket musik som det görs idag. Samtidigt skriker framgångsrika artister och skivbolag att fildelningen innebär den kvalitativa musikindustrins död. Det är fel. Möjligen skulle fildelningen kunna innebära skivbolagens död, men knappast musikens.


Min slutsats är tydlig: Avskaffa upphovsrätten på musik. Musik kommer även fortsättningsvis att skapas, och antagligen i en aldrig tidigare skådad utsträckning. Konserter och merchandise kommer även fortsättningsvis att vara tillräckliga drivkrafter för att kvaliteten hålls hög vid inspelningar, och dagens och morgondagens teknik gör det dessutom lätt att billigt skapa professionella produktioner. Samhället skulle inte förlora ett öre på upphovsrättens avskaffande av musik, men kulturen skulle blomstra tack vare den nya, oändliga tillgången på hela vårt musikaliska arv. Med tanke på människans konsumtionshunger skulle de kronor vi idag lägger på skivor sannolikt istället gå till annan konsumtion. Den svenska handelsbalansen skulle dessutom förbättras då vi idag importerar oerhört mycket mer musik än vi exporterar; Musikindustrin är en av få industrier där vi har en negativ handelsbalans.


Men vad skulle hända med musikerna? Tillvaron skulle givetvis förändras för våra största artister: De skulle vara tvungna att ge konserter för sin försörjning och inte ha det lika lätt att vare sig bli omåttligt rika eller luta sig tillbaka och bara förlita sig på framtida skivintäkter. Men det är som sagt ingen given mänsklig rättighet, att man ska kunna bli snuskigt rik som artist om man har turen att slå stort. Det är bara en bieffekt av en lagstiftningen för samhällets bästa.


Så sammanfattningsvis: Avskaffa upphovsrätten helt för musik och legalisera den fildelning som en hel ungdomsgeneration ändå ägnar sig åt. Låt artisterna och musikindustrin försörja sig på konsterter och merchandise eller gå under.
 
SvD SvD SvD Expressen DN Swarz Aftonbladet


Innovationsupproret - men hur ska det gå till?

Veckans affärer har en förträfflig artikel om att kommersialiseringen av forskningsresultat bara får en liten, liten summa pengar iom den nya forskningsbudgeten, och konstaterar att trots att vi i sverige är världsmästare på forskning och patent så skapas det få nya tillväxtföretag. Så långt allt väl. Sedan konstateras det att det är mer pengar som är den springande punkten för att fler innovationer ska kommersialiseras. Och där hänger jag inte riktigt med. Nej problemet med få nya tillväxtföretag sprungna ur universiteten beror på ett systemfel.

Eftersom jag har ett vanligt jobb så skriver jag bara i punktform vad jag tycker:

* Ofta är patentinnehavaren en professor. Professorer är i allmänhet helt fokuserade på forskning och ser forskning som sitt primära mål. Pengar eller viljan att skapa företag är inte professorns främsta drivkrafter, och alltså kan det inte vara de som kommersialiserar företagen.

* Universitet är relativt stelbenta organisationer som är bra på två saker: Forskning och utbildning. Universitetsdrivna inkubatorer och riskkapitalfonder får ofta dessutom personal med lång bakgrund inom forskarvärlden. Det innebär att de varken har optimala ägare eller personal. Att vi dessutom saknar tradition i området innebär att kommersialiserade produkter inte står för några intäkter för universiteten, och alltså blir motivationen än lägre. Fokus ligger på forskning och utbildning, som man vet ger intäkter från stat och storföretag, och det låter rimligt.

* Externa, professionella riskkapitalbolag borde istället driva investeringsfonder åt universiteten. Riskkapitalbolag i den mån de finns är proffs på det och har dessutom rätt incitament: Att skapa värde i företagen.

* Nästan alla yngre driftiga människor passerar universiteten. En tanke skulle kunna vara att plocka upp riktigt färska civilekonomer, civilingenjörer, licentiater och ge dem ett operativt ansvar i företag som skapas kring patent och forskningsresultat. Erfarenhet saknas, men de är iaf inte mätta.  (doktorer har ofta blivit för formade av universitetet för att fungera ordentligt i en entreprenörssituation)

* Entreprenörslivet är något som bör påbörjas vid unga år, senast ett par år efter en examen för att riskpremien ska vara lagom. Forskarna själva bör fungera som senior advisors, styrelsemedlemmar och kanske mentorer.

* Serieentreprenörer finns. Personer som har startat och drivit upp företag bör också ta hand om nya, riktigt intressanta innovationer.

* Det kan inte vara för tryggt att driva företag, och man måste satsa eget kapital. Det räcker inte att stora framtida vinster som hägrar, man måste dessutom kunna förlora ekonomiskt på ett misslyckande. Nöden är uppfinningarnas moder heter det, och det kan nog stämma.

* Entreprenörsutbildningar som påbyggnadsår kan vara bra om studenterna sedan kan realisera verksamheter utifrån forskningsresultat. Utbildningsprogram och mentorsskap för universitetsnära företag kan vara en god idé.

* Inkubatorer ska fungera för alla universitetsnära företag, inte bara för de som föds ur forskningsresultat. Nätverket ökar och idé möter lättare entreprenörer i ett sådant sammanhang.

* Universitet bör ha hembudsklausul på patent som inte realiseras, och de bör placeras i det professionella riskkapitalbolaget.

Så, det var några snabba punkter. Feedback på dem är mycket välkommen, då jag tycker att ämnet är intressant.


http://www.va.se/nyheter/2008/12/04/innovationsupproret/?page=2

RSS 2.0