40,000 kr till skolans bästa lärare
Här tänkte jag skriva något om jämförelsetal i skolan. Sen läste en mängd statistik och publikationer på skolverkets hemsida och det var en så bedrövlig syn att jag får vänta med det här inlägget. Jag vet knappt var jag ska börja.
God journalistik kräver inte morgontidningar
Jag kan inte säga att jag på något sätt håller med Stefan i hans slutsatser, och som tidigare skrivits så kan man även ifrågasätta hans problemuppställning. Men det finns en viktig poäng här, ett fundamentalt feltänk som gäller nära nog samtliga svenska dagstidningars webbsatsningar: Webben är inte utformat och långt från optimalt för att bära det klassiska tidningsformatet.
Idag ser så gott som alla nätupplagor av tidningar likadana ut, dvs en nära nog direkt översättning av tidningen till webben. Sedan de första dagstidningarna lanserades på nätet har ingenting hänt. Sidorna är snyggare, man kan få relaterade nyheter och smidigt följa ett tema på nätet, men i grunden har ingenting förändras sedan 1996.
Vad jag inte förstår är att man inte satsar mer krut på att hitta nya, spännande format på webben. Schibsted framstår i vissa fall som nytänkare; spretiga webbsatsningar med viktklubbar, bloggportaler, egna tv-kanaler och communities ploppar upp som svampar ur marken, men trots ett digert utbud av tjänster gör man ändå inget för att förnya formaten.
Paradoxalt nog är det public service och SVT som istället framstår som föregångare. Klipp läggs ut på Youtube, nya distributionskanaler testas och man har iaf en något öppnare attityd till nytänkande och ifrågasättande av gamla sanningar.
Så istället för att satsa allt på att cementera ett gammalt format borde alla tidningar och även tv-kanaler experimentera med nya distributionskanaler, samarbeten och intäktsmodeller.
I slutändan kommer dock säkert en amerikansk modell att bli framgångsrik och importeras till vår anglofila marknad, och de som inte hänger på kommer att se en framtid när dagstidningarna än mer blir en perifer företeelse som - för samhällsnyttans skull - nästan helt drivs av statliga bidrag.
Om ni vill överleva i det framtida mediebruset: satsa på och förtydliga era varumärken, testa nya, tydligt brandade distributionskanaler och samarbeten! Det kan iofs vara så att våra dagstidningar har en alltför bred profil för att slå igenom i framtiden. Kanske kommer man att sätta större tilltro till enskilda journalister eller nichade tidningar med fördjupad journalistik. Där är Sportbladet ett bra exempel: Högt kvalitet inom sportjournalistik och ett eget varumärke som inte urvattnas av aftonbladets övriga innehåll, en tidning som har mycket goda möjligheter att synas och frodas på webben. Och när distributionen blir än mer webbaserad, vari ligger logiken att TV3 ska sända Hockey-VM och inte Sportbladet?
Jag har inga lösningar, men jag tror ändå att det är i formatet, samarbeten och distributionen som nyckeln finns. Tänk nytt, tänk fritt!
Taffel.se - avocadon som garageband eller hur DN förstör sitt varumärke på Internet
Tidningsbranschen är i kris och reklampengarna går i allt större utsträckning till internetmedier. Detta måste givetvis både mediebranschen och journalister anpassa sig till. Schibstedt plöjer ner stora pengar på sin experimentmarknad sverige och har lyckats sprida kvällstidningsjournalistikens fula nuna till stora delar av internet. Bonnier sätter DN i tätt samarbete med Expressen och Mama i en barnsajt, och låter DN:s varumärke ta stryk i jakten på det nya, sköna internetguldet. Varför vill de att jag ska förknippa DN med kvällstidningsjournalistik? Och varför kan jag idag hitta så mycket skvaller på DN-hemsidan?
Tidigare var DN en kvalitetsstämpel, men med hög hastighet har DN tappat i förtroende under de senaste åren.
I själva verket borde det vara tvärt om. Internet är ett medium för de nichade intressena, det är enkelt att plocka upp varenda liten subkultur och skapa innehåll som inte passar alla, men som alltid passar någon.
När nu inte heller distributionen inte längre är det primära utan användare själva kan välja tv och text efter eget tycke och smak, vad återstår för äldre portalkanaler som DN, SVT, TV4, Expressen osv?
För mig framstår svaret som självklart - mediumet måste satsa allt på att bli en kvalitetsmärkning och ett än tydligare varumärke.
DN-stämplade artiklar ska givetvis hålla hög journalistisk standard, vara seriös och ha ett relativt gott djup, medan Expressenstämplade artiklar ska väl möjligen vara motsatsen.
När nu Bonnier har så många, starka varumärken, varför inte låta var och en vara vid sin läst? Mama positionerar sig för barn, Expressen för ytlig, spekulativ journalistik med inriktning på drev, tragedier och skvaller, osv.
I framtiden (och till viss del redan idag) kommer vi alla att ha en personligt anpassad mediebärare där valet är mitt, distributionen är fristående från källorna, och ingen redaktör i traditionell mening kommer att välja innehållet åt mig. För TV är denna utveckling ännu tydligare: Programmen produceras nästan alltid av ett externt produktionsbolag, och samma produktionsbolag har uppdrag hos flera TV-kanaler samtidigt. TV-kanalen själv verkar då bara som ett varumärke, en kvalitetsstämpel, som garant för att tittaren ska få TV efter hans förväntningar.
Rätt och fel om skolan i SvD
Med detta som utgångspunkt så talar hon sig varm om den finska modellen med skriftliga omdömen från årskurs ett och betyg från årskurs fyra. Man får intrycket av att betyg allena ska göra under.
Jag håller med om att svenska barn ska få betyg tidigare, och ställer upp på fp's skolpolitik. Men det betyder inte att jag ställer upp på det Merit Wager skriver. Det känns oerhört tunt att sveriges näst största morgontidning har ett Oprah-avsnitt som utgångspunkt för ett skolpolitiskt inlägg. Det är också snudd på kvällstidningsjournalistik i analysen när Merit skriver att Svenska elever halkar ständigt efter i internationella tester, förmodligen för att ingen förväntar sig att de ska nå bättre resultat.
Avsaknaden av betyg och lågt ställda förväntningar är inte orsaken till att kvaliteten på svensk skola sjunker, om än två talande symptom för en skola i kris.
Sverige är värd en kvalitativ skola, med självförtroende, framtidstro och kunniga lärare. Men sverige är också värd morgontidningar, journalister och politiska redaktörer värda namnet.
SvD
Skolkvalitet mörkas - Fler lättillgängliga nyckeltal för skolan!
Skolornas kvalitet måste vara tydlig, mätbar och lättillgänglig för oss alla. Niondeklassare och föräldrar som ska välja gymnasieskola måste ha ett relevant underlag, kommuninvånare för att kunna ställa krav på politiker, och rektorer och lärare för att kämpa hårdare och sätta press för rätt resurser till rätt skola.
Två fina initiativ för kvalitetsmätning av offentlig verksamhet har jag hittat i dagarna, ett privat initiativ i doktorsguiden och ett landstingsalternativ i vårdguiden (Stockholms läns landsting). Doktorsguiden är uppfriskande kaotiskt, vem som helst kan gå in och betygsätta alla läkare i hela sverige. Vårdguiden är mer balanserad, här får du information om kundnöjdhet för individuella vårdcentraler.
Att vem som helst kan sätta betyg på alla läkare är långt ifrån optimalt, då det finns godtycke och utrymme för att individer ska komma i kläm. Men godtycket till trots så tvingar det fler landsting att själva publicera lätt tillgängliga kvalitetsmätningar för sina vårdinrättningar, och får alltså en mycket positiv effekt för kvalitetsmätningar överlag.
Vårdguidens mätvärden är ett gott första steg, även om det är väl få och ganska snälla mätvärden som presenteras. Tuffare jämförelsetal och möjlighet att få mätvärden även på nationell nivå, landstingsnivå och kommunnivå skulle göra guiden än bättre. Nationellt likvärdiga mätningar och resultat vore givetvis önskvärt.
Nu har inte Stockholms läns landstings mättal tillkommit som en effekt av doktorsguiden, men jag tror att det kommer att sätta press på andra landsting att göra samma sak.
Jämförelsetal för skolan är ett måste för effektiva skolval, men framförallt för att belysa för oss skattebetalare var skolan drivs bra. Jag hoppas att stat och kommun snabbt tar fram mätvärden för genomsnittsbetyg, resultat på centralprov, elevnöjdhet, lärarnöjdhet, elevinflytande, lärarinflytande, medellöner samt genomsnittskostnad per elev, miljöbetyg eller någonting i den stilen. Det måste vara osentimental information som gör det möjligt för medborgare att ställa krav på vårt utbildningsväsen samt premiera förebilder i vårt skolsystem.
Kanske kan en privat aktör ge sig in i leken och låta studenter sätta betyg på sina lärare, bara för att sätta press på den offentliga verksamheten att själva ta fram goda beslutsunderlag.
DN debatt
