Per Gessle med flera: Ge oss lagliga alternativ som håller måttet
Idag kallar ett uppbåd av sveriges kändiselit mig och många andra för Pirat. Det känns väldigt trist. Jag är en rätt vanlig underhållningskonsument som mer än nog betalar för min konsumtion av musik, video och tv och som framförallt vill fortsätta betala för min konsumtion av andras hårda arbete.
I mitt tidigare inlägg har jag skrivit att IPredförslaget är felaktigt på framförallt två sätt: IPred likställer en hel ungdomsgeneration med grovt kriminella och håller underhållningsbranchen om ryggen så att deras omoderna försäljningsapparat kan cementeras.
Jag är vän av upphovsrätt, för självklart ska artister, film- och tvproducenter, författare och andra kreativa yrken kunna leva på sina respektive yrken.
Men däremot ser jag ingen poäng i att hjälpa bakåtsträvande storbolag i sina tröstlösa försök att bibehålla den kontroll som de tidigare haft över premiärer, pr-kampanjer, skivsläpp och framförallt val av distribution.
Jag minns när jag i mitten av 90-talet ville överföra all min musik till datorn. Jag hade väl då ca 400 cd-skivor, och tillsammans med min mycket musikintresserade sambo hade vi säkert långt över 1000 skivor. Tekniken för överföring av cd till MP3 fanns redan då, och iom Napsters inträde på marknaden kunde jag relativt snabbt få in stora delar av musiksamlingen till datorn på kort tid.
Men, och det här är ett stort men: Musikindustrin erbjöd inga alternativ och satte inte mig som kund i första rummet. De ville diktera min konsumtion av produkter som jag redan betalat stora pengar för och försökte med alla upptänkliga tekniska lösningar förhindra just musiklyssning via dator.
Det var först med Apples och Ipodens intåg på musikscenen som ett legalt sätt att skaffa musik i digitalt format blev tillgängligt, men även den lösningen har stora begränsningar. Jag kunde fortfarande inte ladda ner all den musik som jag redan betalat för en gång, och jag kunde inte själv välja var min musik skulle spelas pga Appleformaten.
När det gäller DVD och TV-program på nätet är situationen en liknande. De tekniska möjligheterna för snabb distribution gjorde det plötsligt möjligt för mig som svensk att se de senaste amerikanska serierna och filmerna direkt i min dator utan att behöva vänta på underhållningsindustrins stora PR-apparat. Industrins reaktion var ungefär densamma - långsam anpassning till den nya tekniska verkligheten och möjligen tafatta försök att skapa intressanta, lagliga alternativ. En myriad av tv-format för att se på tv i datorn, samma långsamma distribution av tv-program (de kommer fortfarande ett halvår / år senare till sverige och konstiga betalalternativ.
Filmindustrin anpassade dock sin PR-verksamhet till globala bio-releaser ganska snabbt: Det blev ohållbart att vänta ett år med biosläpp när filmerna trots allt funnits tillgängliga överallt under hela "väntetiden".
Själv är jag dock allt annat än en pirat även på det här området. Jag konsumerar även film och tv på DVD i en utsträckning som vida överträffar alla inkomster som bio och tv kunnat få via reklam och biljettintäkter. Favoritserier köper jag mer än gärna och har sparat i min bokhylla, och än hellre skulle jag vilja ha dem lika fint, officiellt och lagligt på min dator. Och amerikansk tvs många högkvalitativa produktioner under 2000-talet visar väl om något att dagens teknik premierar kvalitativa produktioner.
Vad jag vill säga är att jag har svårt att tycka synd om underhållningsindustrin. De har agerat bakåtsträvande och har inte på något sätt gjort mer än tafatta försök till att göra det som varje industri borde göra: Sätta kunden i fokus. De arbetar som om kunderna vore ett nödvändigt ont och inte aktiva konsumenter.
Hur kan industrin tro att vi ska vänta på förändringar som aldrig kommer? Tekniken för att ge mig dagsfärsk media från hela världen finns, tekniken för att ta betalt för den likaså, och ändå gör industrin allt för att cementera gamla metoder, strukturer och investeringar. Och det får de väl göra.
Men att de nu har lyckats lobba för ett lagförslag som är rent teknikfientligt för att få statligt skydd för sina förlegade metoder, det är allt annat än ok.
Jag säger samma sak som jag har sagt de senaste tio åren. Ge mig ett legalt alternativ. Jag vill betala för mig och betalar alltid när det finns ett legalt sätt.
Men klubba för allt i världen inite Ipred så att underhållningsindustrin kan sitta feta och nöjda med förlegad teknik.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=851010
I mitt tidigare inlägg har jag skrivit att IPredförslaget är felaktigt på framförallt två sätt: IPred likställer en hel ungdomsgeneration med grovt kriminella och håller underhållningsbranchen om ryggen så att deras omoderna försäljningsapparat kan cementeras.
Jag är vän av upphovsrätt, för självklart ska artister, film- och tvproducenter, författare och andra kreativa yrken kunna leva på sina respektive yrken.
Men däremot ser jag ingen poäng i att hjälpa bakåtsträvande storbolag i sina tröstlösa försök att bibehålla den kontroll som de tidigare haft över premiärer, pr-kampanjer, skivsläpp och framförallt val av distribution.
Jag minns när jag i mitten av 90-talet ville överföra all min musik till datorn. Jag hade väl då ca 400 cd-skivor, och tillsammans med min mycket musikintresserade sambo hade vi säkert långt över 1000 skivor. Tekniken för överföring av cd till MP3 fanns redan då, och iom Napsters inträde på marknaden kunde jag relativt snabbt få in stora delar av musiksamlingen till datorn på kort tid.
Men, och det här är ett stort men: Musikindustrin erbjöd inga alternativ och satte inte mig som kund i första rummet. De ville diktera min konsumtion av produkter som jag redan betalat stora pengar för och försökte med alla upptänkliga tekniska lösningar förhindra just musiklyssning via dator.
Det var först med Apples och Ipodens intåg på musikscenen som ett legalt sätt att skaffa musik i digitalt format blev tillgängligt, men även den lösningen har stora begränsningar. Jag kunde fortfarande inte ladda ner all den musik som jag redan betalat för en gång, och jag kunde inte själv välja var min musik skulle spelas pga Appleformaten.
När det gäller DVD och TV-program på nätet är situationen en liknande. De tekniska möjligheterna för snabb distribution gjorde det plötsligt möjligt för mig som svensk att se de senaste amerikanska serierna och filmerna direkt i min dator utan att behöva vänta på underhållningsindustrins stora PR-apparat. Industrins reaktion var ungefär densamma - långsam anpassning till den nya tekniska verkligheten och möjligen tafatta försök att skapa intressanta, lagliga alternativ. En myriad av tv-format för att se på tv i datorn, samma långsamma distribution av tv-program (de kommer fortfarande ett halvår / år senare till sverige och konstiga betalalternativ.
Filmindustrin anpassade dock sin PR-verksamhet till globala bio-releaser ganska snabbt: Det blev ohållbart att vänta ett år med biosläpp när filmerna trots allt funnits tillgängliga överallt under hela "väntetiden".
Själv är jag dock allt annat än en pirat även på det här området. Jag konsumerar även film och tv på DVD i en utsträckning som vida överträffar alla inkomster som bio och tv kunnat få via reklam och biljettintäkter. Favoritserier köper jag mer än gärna och har sparat i min bokhylla, och än hellre skulle jag vilja ha dem lika fint, officiellt och lagligt på min dator. Och amerikansk tvs många högkvalitativa produktioner under 2000-talet visar väl om något att dagens teknik premierar kvalitativa produktioner.
Vad jag vill säga är att jag har svårt att tycka synd om underhållningsindustrin. De har agerat bakåtsträvande och har inte på något sätt gjort mer än tafatta försök till att göra det som varje industri borde göra: Sätta kunden i fokus. De arbetar som om kunderna vore ett nödvändigt ont och inte aktiva konsumenter.
Hur kan industrin tro att vi ska vänta på förändringar som aldrig kommer? Tekniken för att ge mig dagsfärsk media från hela världen finns, tekniken för att ta betalt för den likaså, och ändå gör industrin allt för att cementera gamla metoder, strukturer och investeringar. Och det får de väl göra.
Men att de nu har lyckats lobba för ett lagförslag som är rent teknikfientligt för att få statligt skydd för sina förlegade metoder, det är allt annat än ok.
Jag säger samma sak som jag har sagt de senaste tio åren. Ge mig ett legalt alternativ. Jag vill betala för mig och betalar alltid när det finns ett legalt sätt.
Men klubba för allt i världen inite Ipred så att underhållningsindustrin kan sitta feta och nöjda med förlegad teknik.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=851010
Kommentarer
Postat av: Måns
Mycket bra skrivet. Jag brukar sammanfatta min liknande problembeskrivning med:
Finnes: pengar. Saknas: produkter.
/M;
Postat av: Esggold
Tackar
Trackback
