Vissa barn måste få sticka ut!

Idag kan vi i SvD läsa att vi ska sluta utrota vinnarskallarna. De starka reaktionerna på fotbollsföreningen Boo FF som elitsatsar redan vid nio års ålder föranleder ett resonemang kring det svenska samhällets avsky för elitsatsningar. Jag tycker att resonemanget är relevant även om inlägget är väl tillspetsat.

I sverige idag finns det bara en sorts vinnarskalle som tillåts, elitidrottsmannen (Anja Persson, Zlatan). I resten av det offentliga rummet är vinnarinstinkt och tävlingslystnad något fult och helt politiskt inkorrekt. Givetvis är det här fel. Samhället behöver fler människor med stark tävlingsinstinkt! Vi behöver fler som vill prestera bäst, sälja mest, vara ledande i sitt område. På samma sätt som vi uppmuntrar många andra personliga egenskaper så måste även tävlingslystnad också få ha sin plats.

Det är såklart svårare att hantera en barngrupp där det finns tävlingsinriktade personer än en där alla sitter stilla och nöjda, men det bör inte vara värre än att våra pedagoger ska klara av det. Det behöver kanske inte uppmuntras, men tävlingsinstinkt ska definitivt inte vara en "ful" egenskap som ska motverkas.

På samma sätt som det är ett intressant fenomen att samhället näst intill unisont skriker efter vildhjärnor som vill och vågar starta eget, men ändå motarbetar samma egenskaper under hela uppväxten, så är det intressant när vi klagar på att samhället inte har ett tillräckligt starkt driv framåt men ändå inte uppmuntrar vinnarskallar.

Om vi vill ha forskning i världsklass, fler personer som vågar utmana för att kunna vinna, organisationer som arbetar hårt för att bli så bra som möjligt (rentav bäst kanske), så måste vi givetvis se till att inte döda tävlingsinstinkten hos alltför många av våra barn i skolan.

Och att så många dessutom nöjer sig med att plugga i tio år istället för att påbörja en karriär, eller nöjer sig med att bli sjukpensionär som 25-åring, beror till viss del också på bristen av driv hos individen. Om fler fick en gnutta mer tävlingsinstinkt istället för apatisk "lägga sig på rygg och gilla läget"-attityd så skulle mycket vara vunnet för samhället. (Det finns givetvis 25-åringar som är sjukpensionärer på goda grunder, men många skulle nog kunna komma tillbaka till arbetslivet om de helt enkelt inte accepterade en sjukpensionärssituation).

Låt de barn som vill tävla göra det. Se till att ge dem utmanande uppgifter och tuffare konkurrens. Uppmuntra dem som vill vara snabbast och duktigast, uppmuntra barnen att nå lite längre, lite högre. I slutändan är det dessa egenskaper som är grunden till nya storföretag, nya innovationer och forskningsgenombrott.

Det här ställer större krav på läraren men också samhället. Vi kan inte för all framtid låtsas om att det är ok att alla alltid är lagom, för det är inte en mentalitet som kommer att hålla oss kvar i det översta skicktet av välfärd. Låt oss släppa den delen av PK-täcket som säger att ingen får stå ut.


Svd


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0