esggold

Jag hittade precis till taffel.se, som förutom ett bra namn har en riktigt bra startelva av skribenter. En artikel om avocado var extremt underhållande. I sin utformning var påminner artikeln mest om riktigt bra musikjournalistik, byt ut avocadon mot ett alternativband från tidigt 80-tal, och du har en ironisk, lätt nostalgisk uppslag från en bättre musiktidning.

Tidningsbranschen är i kris och reklampengarna går i allt större utsträckning till internetmedier. Detta måste givetvis både mediebranschen och journalister anpassa sig till. Schibstedt plöjer ner stora pengar på sin experimentmarknad sverige och har lyckats sprida kvällstidningsjournalistikens fula nuna till stora delar av internet. Bonnier sätter DN i tätt samarbete med Expressen och Mama i en barnsajt, och låter DN:s varumärke ta stryk i jakten på det nya, sköna internetguldet. Varför vill de att jag ska förknippa DN med kvällstidningsjournalistik? Och varför kan jag idag hitta så mycket skvaller på DN-hemsidan?
Tidigare var DN en kvalitetsstämpel, men med hög hastighet har DN tappat i förtroende under de senaste åren.

I själva verket borde det vara tvärt om. Internet är ett medium för de nichade intressena, det är enkelt att plocka upp varenda liten subkultur och skapa innehåll som inte passar alla, men som alltid passar någon.
När nu inte heller distributionen inte längre är det primära utan användare själva kan välja tv och text efter eget tycke och smak, vad återstår för äldre portalkanaler som DN, SVT, TV4, Expressen osv?
För mig framstår svaret som självklart - mediumet måste satsa allt på att bli en kvalitetsmärkning och ett än tydligare varumärke.
DN-stämplade artiklar ska givetvis hålla hög journalistisk standard, vara seriös och ha ett relativt gott djup, medan Expressenstämplade artiklar ska väl möjligen vara motsatsen.

När nu Bonnier har så många, starka varumärken, varför inte låta var och en vara vid sin läst? Mama positionerar sig för barn, Expressen för ytlig, spekulativ journalistik med inriktning på drev, tragedier och skvaller, osv.

I framtiden (och till viss del redan idag) kommer vi  alla att ha en personligt anpassad mediebärare där valet är mitt, distributionen är fristående från källorna, och ingen redaktör i traditionell mening kommer att välja innehållet åt mig. För TV är denna utveckling ännu tydligare: Programmen produceras nästan alltid av ett externt produktionsbolag, och samma produktionsbolag har uppdrag hos flera TV-kanaler samtidigt. TV-kanalen själv verkar då bara som ett varumärke, en kvalitetsstämpel, som garant för att tittaren ska få TV efter hans förväntningar.