Upprop - Avskaffa upphovsrätten för musik!
Avskaffa upphovsrättslagarna för musik - det är vad jag spontant känner när jag hör musikindustrins företrädare och tokrika artister klaga över ungdomars fildelning.
Upphovsrätten är ingen självklarhet utan bara ett sätt att säkerställa stora intäkter för musikindustrin själv.
För så är det. Musiker som inte har slagit igenom har aldrig kunnat försörja sig på något annat sätt än genom konserter. Tidigare gjorde artister allt de kunde för att sprida sin musik och därmed också få bättre spelningar. Stim själva konstaterade så tidigt som 1999 att 98% av stims medlemmar inte kunde försörja sig på stim- och skivintäkter. Detta var innan fildelningen hade slagit igenom.
Idag är den trenden tydligare än någonsin. De som inte har slagit igenom lägger upp all sin musik för allmän användning på MySpace och otaliga andra sociala nätverk, och hoppas skaffa sig så många fans att de får underlag för turnéer och så småningom skivkontrakt.
De som däremot slagit igenom stort får bra betalt: Via konserter, stimpengar, merchandise och skivförsäljning. Spelningar på stora arenor, spelning i radio och tv i all oändlighet, och dessutom en väldig mängd skivor till försäljning gör artister som slagit igenom till relativt förmögna personer, eller åtminstonde till höginkomstagare under en period. Och inget fel i det.
De flesta av oss är överens om att den marknadsekonomi vi lever i är den bästa modell vi har tillgång till för att fördela resurser. Men vi vet också att marknadsekonomin i sig inte är perfekt så vi skapar regler, förordningar och undantag för att skapa en så effektiv och allmännyttig marknad som möjlig.
Ett sådant undantag är just upphovsrättslagarna: För att säkra produktionen av kvalitativ kultur har vi gett upphovsmännen ensamrätt att bestämma hur och när deras verk får användas, trots att egentligen vem som helst kan mångfaldiga och sälja samma verk. Denna regel har gällt så gott som all kultur som går att massproducera.
Men nu har vi så kommit till vägs ände för upphovsrätten för musik: Den tjänar inte längre samhället utan bara en högljudd, otrevlig och bakåtsträvande musikindustri.
Aldrig förr har musik varit så enkel att spela in, och aldrig förr har det skapats så mycket musik som det görs idag. Samtidigt skriker framgångsrika artister och skivbolag att fildelningen innebär den kvalitativa musikindustrins död. Det är fel. Möjligen skulle fildelningen kunna innebära skivbolagens död, men knappast musikens.
Min slutsats är tydlig: Avskaffa upphovsrätten på musik. Musik kommer även fortsättningsvis att skapas, och antagligen i en aldrig tidigare skådad utsträckning. Konserter och merchandise kommer även fortsättningsvis att vara tillräckliga drivkrafter för att kvaliteten hålls hög vid inspelningar, och dagens och morgondagens teknik gör det dessutom lätt att billigt skapa professionella produktioner. Samhället skulle inte förlora ett öre på upphovsrättens avskaffande av musik, men kulturen skulle blomstra tack vare den nya, oändliga tillgången på hela vårt musikaliska arv. Med tanke på människans konsumtionshunger skulle de kronor vi idag lägger på skivor sannolikt istället gå till annan konsumtion. Den svenska handelsbalansen skulle dessutom förbättras då vi idag importerar oerhört mycket mer musik än vi exporterar; Musikindustrin är en av få industrier där vi har en negativ handelsbalans.
Men vad skulle hända med musikerna? Tillvaron skulle givetvis förändras för våra största artister: De skulle vara tvungna att ge konserter för sin försörjning och inte ha det lika lätt att vare sig bli omåttligt rika eller luta sig tillbaka och bara förlita sig på framtida skivintäkter. Men det är som sagt ingen given mänsklig rättighet, att man ska kunna bli snuskigt rik som artist om man har turen att slå stort. Det är bara en bieffekt av en lagstiftningen för samhällets bästa.
Så sammanfattningsvis: Avskaffa upphovsrätten helt för musik och legalisera den fildelning som en hel ungdomsgeneration ändå ägnar sig åt. Låt artisterna och musikindustrin försörja sig på konsterter och merchandise eller gå under.
SvD SvD SvD Expressen DN Swarz Aftonbladet
Innovationsupproret - men hur ska det gå till?
Eftersom jag har ett vanligt jobb så skriver jag bara i punktform vad jag tycker:
* Ofta är patentinnehavaren en professor. Professorer är i allmänhet helt fokuserade på forskning och ser forskning som sitt primära mål. Pengar eller viljan att skapa företag är inte professorns främsta drivkrafter, och alltså kan det inte vara de som kommersialiserar företagen.
* Universitet är relativt stelbenta organisationer som är bra på två saker: Forskning och utbildning. Universitetsdrivna inkubatorer och riskkapitalfonder får ofta dessutom personal med lång bakgrund inom forskarvärlden. Det innebär att de varken har optimala ägare eller personal. Att vi dessutom saknar tradition i området innebär att kommersialiserade produkter inte står för några intäkter för universiteten, och alltså blir motivationen än lägre. Fokus ligger på forskning och utbildning, som man vet ger intäkter från stat och storföretag, och det låter rimligt.
* Externa, professionella riskkapitalbolag borde istället driva investeringsfonder åt universiteten. Riskkapitalbolag i den mån de finns är proffs på det och har dessutom rätt incitament: Att skapa värde i företagen.
* Nästan alla yngre driftiga människor passerar universiteten. En tanke skulle kunna vara att plocka upp riktigt färska civilekonomer, civilingenjörer, licentiater och ge dem ett operativt ansvar i företag som skapas kring patent och forskningsresultat. Erfarenhet saknas, men de är iaf inte mätta. (doktorer har ofta blivit för formade av universitetet för att fungera ordentligt i en entreprenörssituation)
* Entreprenörslivet är något som bör påbörjas vid unga år, senast ett par år efter en examen för att riskpremien ska vara lagom. Forskarna själva bör fungera som senior advisors, styrelsemedlemmar och kanske mentorer.
* Serieentreprenörer finns. Personer som har startat och drivit upp företag bör också ta hand om nya, riktigt intressanta innovationer.
* Det kan inte vara för tryggt att driva företag, och man måste satsa eget kapital. Det räcker inte att stora framtida vinster som hägrar, man måste dessutom kunna förlora ekonomiskt på ett misslyckande. Nöden är uppfinningarnas moder heter det, och det kan nog stämma.
* Entreprenörsutbildningar som påbyggnadsår kan vara bra om studenterna sedan kan realisera verksamheter utifrån forskningsresultat. Utbildningsprogram och mentorsskap för universitetsnära företag kan vara en god idé.
* Inkubatorer ska fungera för alla universitetsnära företag, inte bara för de som föds ur forskningsresultat. Nätverket ökar och idé möter lättare entreprenörer i ett sådant sammanhang.
* Universitet bör ha hembudsklausul på patent som inte realiseras, och de bör placeras i det professionella riskkapitalbolaget.
Så, det var några snabba punkter. Feedback på dem är mycket välkommen, då jag tycker att ämnet är intressant.
http://www.va.se/nyheter/2008/12/04/innovationsupproret/?page=2
Information vill vara fri
Nu hade jag lyckan att födas i sverige. Mina föräldrar försåg mig med dator, jag hittade så småningom böcker på biblioteket och kunde dessutom följa upp mitt stora datorintresse med studier i ämnet både på högstadium, gymnasium och universitet.
Det här är tankar som far genom mitt huvud när nu upphovsrätten äntligen diskuteras. Det är en intressant och nödvändig diskussion, för upphovsrätten som den ser ut idag är inte skriven i sten.
Bakgrunden till vår moderna upphovsrätt vad gäller texter har såvitt jag har förstått det sitt ursprung i 1800-talets tokliberala marknadsekonomi. Böcker och artiklar kopierades då friskt tack vare ny teknik för massproduktion av det skrivna ordet, och lagstiftarna gick in och styrde upp det hela så att upphovsrättsmannen fick en tidsbestämd ensamrätt på sina egna ord. Innan dess var det alltså fritt fram att kopiera alla imateriella tillgångar precis som man ville och kunde.
På samma sätt skyddades uppfinnare så småningom av patent. En uppfinnare fick iom patentet ensamrätt till användning av sin uppfinning under ett antal år, och kunde därmed ta marknadsandelar och bygga upp en verksamhet kring sin uppfinning om det behövdes.
Att staten reglerade just dessa upphovsrättsliga system är inte konstigt. En text, idé eller uppfinning krävde investeringar i tid och pengar för att kunna skapas, och därmed är det naturligt att man reglerar det så att det finns ett ekonomiskt incitament som svarar mot de investeringar som gjorts och de risker som tagits.
För allt handlar om att vi vill stimulera något mot ett optimalt utfall. I exemplen ovan kan man tänka sig att det man ville åt var så mycket kvalitativ litteratur som möjligt samt så många kvalitativa uppfinningar som möjligt.
Tidsbegränsningen i upphovsrätt och patent reglerar också i någon mån maximal nytta. En tidsbegränsning på patentet innebär att uppfinnaren måste agera relativt snabbt på sin uppfinning för att kunna göra en ekonomisk vinning, samtidigt som den motverkar att en företag med en framgångsrik uppfinning blir alltför dominant och därmed också trött, dyr och lat. Tidsbegränsningen i upphovsrätten ger samma effekt: När upphovsrättstiden har gått ut måste upphovsrättsmän och investerare skapa nya produkter för att kunna fortsätta tjäna pengar, och andra distributörer än den som hade ägt rätten till verket kunde sälja produkter på ett effektivare och billigare sätt än tidigare. Allt för att så många som möjligt under så lång tid som möjligt skulle kunna ta del av god teknik och god kultur.
Men hur ser då situationen ut idag? Patenten verkar inte fungera riktigt så bra som man kunde hoppas. I USA skapas det patenttroll, dvs företag som köper patent utan någon som helst tanke på att driva uppfinningarna och innovationerna till produktion, men för att kunna stämma dem som väl tar användning av innovationen. Storföretag köper skickliga jurister och snuvar helt lagligt mindre uppfinnare, innovatörer och företag på sina patent, och samma storföretag lägger sk mattor av patent när de skapar nya produkter, givetvis för att skydda sin egen utveckling, men också för att sättar käppar i hjulet för konkurrenter.
Patentet fungerar helt enkelt inte bara som en katalysator av framsteg utan alltför ofta rent hämmande. Patentet är inte optimalt för samhället, och skulle säkerligen må bra av en översyn.
Vad gäller upphovsrätten så är det mycket värre. Storbolag som Disney har under lång tid arbetat för att skydda "upphovsrätten" så att tidsbegränsningen förlängs, och ett verk är idag skyddat i 70 år! Och det är givetvis inget som vi tjänar något på: Titta bara på vår klassiska litteratur. Förlag som Penguin har länge gett ut vår civilisations mest uppskattade verk i pocket till otroligt låga priser. Är man intresserad av 1800-talslitteratur kan du snabbt bygga upp ett bibliotek för bara några hundralappar. Om du istället ser till 1900-talets verk inom litteratur, film och musik är du begränsad till de verk som är absolut störst: övriga verk ligger i storföretagens malpåsar då de inte ger en tillräckligt stor vinst, samt säkert med den en härlig long tail-effekt skulle konkurrera med nyare produktion. Vi begränsas helt enkelt alldeles för mycket i vårt kulturella utbud av företagens vinstintresse. "Men de måste ju kunna tjäna pengar, annars blir det ingen nyproduktion" säger du kanske nu. Ja givetvis, men idag är vi rätt långt bort ifrån en optimal situation där kulturen får maximal utveckling och når så många som möjligt. Och det är verkligen ingen naturlag att en författare som Jan Guillou ska tjäna pengar på en bok som skrevs för 20-30 år sedan. Guillou är för övrigt ett gott exempel på hur kontraproduktiv upphovsrätten är. Istället för att som på 80- och tidigt nittiotal skriva en bok om året vilar han förlitar han sig nu på sina gamla verk för att fortsätta bygga sin förmögenhet.
Det är också rätt tydligt att upphovsrättens långa utsträckning är kontraproduktiv för film. Filmer baserade på böcker och manus som inte längre är upphovsrättskyddade kommer med jämna mellanrum ut i nya upplagor. Vi har alla sett klassiker som Romeo och Julia, otaliga Jane Austin-filmer och massor av rysare från 1800-talet gång efter annan, men när det gäller nyinspelningar av verk skapade på 1900-talet är det värre.
Vi har helt enkelt fått en fattigare kultur, både rent produktivt men också kvalitativt och kvantitativt tack vare dagens upphovsrätt.
Något annat som vi kan lasta vår upphovsrätt är den prissättning på film, musik och böcker som vi har idag.
Ett oligopol av stora medieföretag har satt all priskonkurrens ur funktion, och vi har en situation där vi under sjuttio år snällt får acceptera de priser som sätts på nästan alla våra största medieproduktioner.
Ett oligopol, om än olagligt men väl accepterat av våra beslutsfattare sätter marknadskrafterna ur spel: Tillgång/efterfrågan kräver fri konkurrens, men produktionen av media och marknadsföringen av media är idag så ägarkoncentrerad att det räcker att fyra-fem företag samarbetar för att priskonkurrensen ska fungera.
Dessbättre har vi i vårt samhälle äntligen fått verktyg som åtminstonde delvis motverkar storföretagens missbruk av upphovsrätten. På internet kan vi ta del av nästan allt som producerats så vi behöver inte stillasittande se på när våra kulturskatter göms undan i rent vinstintresse. Priset på media blir dessutom tack var fildelningen åter konkurrensutsatt: Gratis men olagligt ställs mot kartellernas alltför höga priser.
Så vad borde vi då göra? Att mediehusen kommer att fortsätta kämpa för sin heliga upphovsrätt är en självklarhet: de siktar, precis som de ska, mot största möjliga avkastning för sina aktieägare. Men staten som reglerar systemet borde göra en grundlig översyn av just upphovsrätten. Staten har enbart förpliktelser mot oss, deras medborgare, och ska se till samhällets bästa. Med det som utgångspunkt borde en helt ny utredning om upphovsrätten göras.
Vi själva då, har vi något moraliskt ansvar gentemot alla författare, filmskapare och filmdirektörer? Nej självklart inte.
Upphovsrätten är en lag, en regel, som ska göra att vårt samhälle fungerar bättre, och den är i dagsläget satt ur spel. Författaren har inte någon moralisk större rätt till de ord han skriver än någon annan. Konst och kultur är skapat för mänskligheten och inte för någon enskild persons vinnings skull.
Men eftersom vi vill ta del av god kultur och ha en situation där kulturskapandet har optimala förutsättningar så uppmuntrar jag alla att konsumera så mycket kultur som möjligt, betala för den i så stor utsträckning som möjligt, men jag ser gärna lite civil olydnad när storbolagens produkter och priser inte svarar mot det vi borde kunna förvänta oss med dagens teknik.
Film kan inte vara gratis - men Ipred är inte lösningen
För all del, rösta igenom förslaget, det spelar egentligen inte så stor roll. Men under tiden, försök att anpassa er verksamhet till den verklighet som vi lever. Fildelning är ett faktum och fildelningen kommer inte att försvinna med Ipred. Om anpassningar av affärsmodellen för imateriella produkterna inte förändras så kommer nog svensk film att gå en tragisk framtid till mötes.
Nu är jag egentligen inte så orolig. Nya affärsmodeller kommer att dyka upp, fildelningen kommer till slut att göras på ett sätt som ändå ger filmskapare och andra investerare intäkter, och våra ungdomar kommer inte att klassas som grovt kriminella. Men resan kan bli mer eller mindre smärtsam. Just nu är den just det: Smärtsam för såvär producenter och fildelare.
[Jag köper mycket media och kommer att fortsätta med det. Men se för sjutton till att ta fram tjänster som är lika bra eller bättre än de illegala alternativen ger. Då kommer jag att köpa massor av film, tv och musik på nätet också!]
Stanfordprofessorn Lawrence Lessig: Reformera copyrightlagarna eller se dem gå under
"My real fear is that the last 10 years have unleashed a kind of revolutionary attitude among the generation that will take over in 10 years. And it will be hard for them to distinguish between sensible copyright legislation and the kind that we’ve got right now. So my real fear is we’re going to lose control of this animal… I just want to reform [copyright] to make it make sense."
Alla som är intresserade av IPred borde se den:
Beatrice Ask i SvD: Ipred är ett beställningsjobb åt musiklobbyn
Jag tycker att debatt är bra. Det finns ju en liten grupp som är oerhört engagerad och hörs mycket, och så är det alltid.
Precis Beatrice, det är en mycket liten lobbygrupp från skivindustrin samt ett mindre antal äldre artister som varit så engagerad och hörts så mycket att vi nu instiftar lagar för att vara dem till lags.
SvD
Några tankar kring Ipred
Några lösryckta tankar kring Ipred:
* Kriminalisera inte en hel ungdomsgeneration. Om något ska göras, fokusera på de stora filderlarna och lämna tonåringarna i fred.
* Det är skoj att så många författare ställer sig bakom Ipred-lagstiftningen. Den svenska bokindustrin har aldrig gått bättre: Det säljs mer böcker i boklådor, på nätet, ja till och med på ICA, och författare är uppskattade föredragshållare och moderatorer. Är de giriga eller vill de bara synas i rätt sammanhang?
* Industrin förbereder sig på gratis musik och signar bara nya artister med sk 360-avtal, och behöver inte ens lagen för att kunna fortsätta gå med vinst.
* Låt industrin anpassa sig till verkligheten, inte tvärtom. Staten finns inte här för att tjäna underhållningsindustrin även om man ibland kan tro det. Titta istället på Expressen och Aftonbladet: De har lägre upplagor än någonsin och gör ändå rekordvinst. Varför? De anpassar sig till verkligheten och ser möjligheter.
* Film och tv på DVD säljer som aldrig förr - För tjugo år sedan hade nästan ingen en filmsamling hemma, idag har varenda kotte ganska många DVD-skivor i sin bokhylla. Vi är alltså beredda att betala för underhållning om den bara är lätttillgänglig och håller god kvalitet.
* Är det inte lite intressant att lobbygruppen för Ipred finansieras av Sony - som förutom sina artister dessutom har en stor produktionsapparat för cd- och dvdspelare, den teknik som hotas mest av digitala alternativ.
* Är det inte också intressant att dataspelsindustrin går som tåget trots att de är den mest piratutsatta industrin av dem alla?
* Tänk på skivindustrins prishöjningar iom cd-formatet - från 79 kr för en LP till 169 kr för en cd. Det kanske var motiverat när tekniken var ny, men idag då priset på en cd inkl distribution ligger på 3 kr är det knappast värt det. Och inte är det väl så att den musik som man klarade av att producera med 79 kronorsintäkterna var sämre än den som de 169 kronorna gav?
* Samma underhållningsindustri lobbar (och lyckats med det) kontinuerligt för längre upphovsrättstider. Tiden som ett verk skyddas ökades nyligen från 50 till 90 år. Tjänar det samhället eller skivbolagen?
* Per Gessle skriver under mot IPred mot DN debatt - mannen som genomfört några av sveriges största turnéerna (svenska och internationella) någonsin. Han hade även med dagens piratkopiering blivit omåttligt rik. Någon som verkar girig?
* Björn Ranelid är dock ett riktigt offer för piratkopieringen. Om han hade verkat innan Internet hade han tjänat nära nog oändligt mycket mer pengar. Så just Björn Ranelid är det lite synd om, men vi kan väl inte driva igenom en lag bara för Björn Ranelids skull?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=851010
Per Gessle med flera: Ge oss lagliga alternativ som håller måttet
I mitt tidigare inlägg har jag skrivit att IPredförslaget är felaktigt på framförallt två sätt: IPred likställer en hel ungdomsgeneration med grovt kriminella och håller underhållningsbranchen om ryggen så att deras omoderna försäljningsapparat kan cementeras.
Jag är vän av upphovsrätt, för självklart ska artister, film- och tvproducenter, författare och andra kreativa yrken kunna leva på sina respektive yrken.
Men däremot ser jag ingen poäng i att hjälpa bakåtsträvande storbolag i sina tröstlösa försök att bibehålla den kontroll som de tidigare haft över premiärer, pr-kampanjer, skivsläpp och framförallt val av distribution.
Jag minns när jag i mitten av 90-talet ville överföra all min musik till datorn. Jag hade väl då ca 400 cd-skivor, och tillsammans med min mycket musikintresserade sambo hade vi säkert långt över 1000 skivor. Tekniken för överföring av cd till MP3 fanns redan då, och iom Napsters inträde på marknaden kunde jag relativt snabbt få in stora delar av musiksamlingen till datorn på kort tid.
Men, och det här är ett stort men: Musikindustrin erbjöd inga alternativ och satte inte mig som kund i första rummet. De ville diktera min konsumtion av produkter som jag redan betalat stora pengar för och försökte med alla upptänkliga tekniska lösningar förhindra just musiklyssning via dator.
Det var först med Apples och Ipodens intåg på musikscenen som ett legalt sätt att skaffa musik i digitalt format blev tillgängligt, men även den lösningen har stora begränsningar. Jag kunde fortfarande inte ladda ner all den musik som jag redan betalat för en gång, och jag kunde inte själv välja var min musik skulle spelas pga Appleformaten.
När det gäller DVD och TV-program på nätet är situationen en liknande. De tekniska möjligheterna för snabb distribution gjorde det plötsligt möjligt för mig som svensk att se de senaste amerikanska serierna och filmerna direkt i min dator utan att behöva vänta på underhållningsindustrins stora PR-apparat. Industrins reaktion var ungefär densamma - långsam anpassning till den nya tekniska verkligheten och möjligen tafatta försök att skapa intressanta, lagliga alternativ. En myriad av tv-format för att se på tv i datorn, samma långsamma distribution av tv-program (de kommer fortfarande ett halvår / år senare till sverige och konstiga betalalternativ.
Filmindustrin anpassade dock sin PR-verksamhet till globala bio-releaser ganska snabbt: Det blev ohållbart att vänta ett år med biosläpp när filmerna trots allt funnits tillgängliga överallt under hela "väntetiden".
Själv är jag dock allt annat än en pirat även på det här området. Jag konsumerar även film och tv på DVD i en utsträckning som vida överträffar alla inkomster som bio och tv kunnat få via reklam och biljettintäkter. Favoritserier köper jag mer än gärna och har sparat i min bokhylla, och än hellre skulle jag vilja ha dem lika fint, officiellt och lagligt på min dator. Och amerikansk tvs många högkvalitativa produktioner under 2000-talet visar väl om något att dagens teknik premierar kvalitativa produktioner.
Vad jag vill säga är att jag har svårt att tycka synd om underhållningsindustrin. De har agerat bakåtsträvande och har inte på något sätt gjort mer än tafatta försök till att göra det som varje industri borde göra: Sätta kunden i fokus. De arbetar som om kunderna vore ett nödvändigt ont och inte aktiva konsumenter.
Hur kan industrin tro att vi ska vänta på förändringar som aldrig kommer? Tekniken för att ge mig dagsfärsk media från hela världen finns, tekniken för att ta betalt för den likaså, och ändå gör industrin allt för att cementera gamla metoder, strukturer och investeringar. Och det får de väl göra.
Men att de nu har lyckats lobba för ett lagförslag som är rent teknikfientligt för att få statligt skydd för sina förlegade metoder, det är allt annat än ok.
Jag säger samma sak som jag har sagt de senaste tio åren. Ge mig ett legalt alternativ. Jag vill betala för mig och betalar alltid när det finns ett legalt sätt.
Men klubba för allt i världen inite Ipred så att underhållningsindustrin kan sitta feta och nöjda med förlegad teknik.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=851010
Ipred i Obamavinstens kölvatten
I sverige reagerar givetvis de borgerliga lika kraftfullt som en bulldozer. "Vi vill ge bort valsegern 2010", "Mona kan inte vinna utan oss" är några av de slagord som de borgerliga tankesmedjorna slipar på inför nästa val.
Det är den enda rimliga förklaring till alliansens agerande i just nätfrågor. I våras hade vi fiaskot med FRA som på allvar gjorde oss liberala nätentusiaster oroliga, arga, ledsna, svikna. Och nu tar alliansen tag i nästa fråga som ska öka avståndet mellan politiker och yngre väljare: IPred.
IPred kan i korthet beskrivas som en lag som är omodern redan innan den klubbats, en lag som är odemokratisk och en lag som har liten eller ingen folklig förankring bland väljare under 30.
I och med Ipred välsignar staten skivbolagens jakt på alla de 1-2 miljoner fildelare som finns i sverige, oavsett om det handlar om en ung tonårstjej som laddat ner några få låtar eller om det är en piratliga som systematiskt bryter mot upphovsrätten. Att ge sin tillåtelse till multinationella jättar att agera polis är givetvis helt vansinnigt och ett bevis på hur svag den svenska regeringen är när det gäller internationella påtryckningar.
Att lagen är omodern vet vi alla, till och med skivbolagen. Senaste året har alla större skivbolag gått över till den sk 360-modellen, vilket innebär att skivbolagen säkrar intäkter från artister oavsett skivförsäljningen.
Skivbolagen har dessutom själva satt sig i den här situationen genom att vägra anpassa sig till den verklighet som vi lever i. Att ett antal stora bolag har vant sig vid de prisnivåer och de intäkter som kom efter cdns intåg är inget som berättigar till lagändringar som cementerar en sjuk bransch. Skivbolagen visade som sagt själva vilket uppenbart oligopol de är när de över en natt dubblade priserna på musik iom övergången till cd. Att tro att de själva tar fram priseffektiva och intressanta alternativ till sina ringrostiga skivor som ingen vill ha är att ha väl hög tro på mänskligheten.
Nej slopa lagen för jakt på vanliga användare som laddar ner en låt eller ett tv-program då och då och fokusera möjligen på stora fildelare. Vi har alla vant oss vid en snabb tillgänglighet av musik, tv och film, men samtidigt som vi vill vara laglydiga är vi inte beredda att kompromissa så att vi får sämre tjänster än de vi har idag. Sätt press på skivbolagen att skapa bättre tjänster så kommer de lagliga användarna efter. Att skiv- film- och tvbolag fortfarande inte har kunnat skapa ett bättre system för mediakonsumtion än några glada programmerare är ett så stort underkännande av hela brancher att man nästan rodnar.
Man behöver inte legalisera fildelning, men en stat som ser till bakåtsträvande storbolags intressen snarare än medborgarnas är inget vi vill ha.
Om de borgerliga vill kunna få något som helst framtida stöd av oss borgerliga nätanvändare så måste Ipred genast slopas!
SvD
Och nu får polisen göra husrannsakan hos alla under 30
Nu har så den nya antungdomslagen fått grönt ljus av lagrådet. I ett nafs likställer Alliansen och regeringen en fildelande 15-åring med en grov brottsling. Avståndet mellan riksdagen och de yngre väljare har aldrig varit större.
De tidigare lagarna som kriminaliserat en hel generation svenskar kommer nu att få backning av en riktigt otäck lagstiftning. En lagstiftning skräddarsydd för i princip fyra(!) globala film- och musikbolag, ger nu musikbolagen rätt att begära ut personinformation bakom ip-nummer. Dessutom utökas polisens handlingsmöjligheter för utredning av det hemska brottet fildelning. Nu kommer polisen, att med de privata utredningarna som grund, att kunna genomföra husrannsakan hos 15-åriga Lisa för att hon laddat ner upphovsrättsskyddat material. Nu jämställs Lisa och alla andra fildelande ungdomar med misstänkta till till brott som ger fängelsestraff.
Lisas dator, liksom alla de andra 1,5 miljoner svenskar som laddat ner en låt eller en film över internet datorer, kan bli beslagtagen under en husrannsakan för en lång och utdragen polisiär utredning.
Det här lagförslaget är helt enkelt inget annat än en juridisk katastrof. Jag kan verkligen inte förstå hur våra folkvalda beslutsfattare tänkt. Visst, fildelning är olagligt och upphovsrätten måste skyddas, men att klubba igonem en lag som ger polisen rätt att genomföra en husrannsakan hos i princip alla under 30! Stasi skrev många om i våras kring FRA-lagen, men frågan är om inte den här lagen är lika vansinnig.
Riv upp lagen, gör om, gör rätt.
Riksdagen SvD DN Aftonbladet
Protesterna kallas mejlbomber - nysvenska möjligen?
Efter några dagars semester så kommer man ut på nätet igen och ser att Expressen av alla har satt upp ett enkelt hjälpmedel för att skicka protestmail till riksdagsledamöter. Bra initiativ tycker jag, vi måste fortsätta att protestera tills lagen rivs upp.
Sen reagerade jag starkt när jag såg riksdagsdebatten kring Lex Orwell - flera borgerliga partier sa att de hade blivit "mailbombade". Prata om att reducera mina första kontakter med riksdagen till något oerhört negativt. Jag själv mailade fyra riksdagsledamöter som jag tycker representerar mig, och plötsligt heter det att jag har deltagit i en mailbombning. Om massmedia hade beskrivit den proteststorm som bland annat innebar hundratusentals mail som en mailbombning så hade väl det varit ok, men när jag, som trogen borgerlig väljare, blir anklagad av de partier som jag själv har röstat fram, för att ha mejlbombat riksdagen så känner jag mig förolämpad.
Nej förtroendet för regeringen Reinfeldt är efter två år extremt lågt. Skrota FRA-förslaget!
Expressen
Birgitta Olsson skräder inte på orden - sverige på väg mot DDR
Birgitta Olsson skräder i DN inte på orden: "Beslutet i riksdagen känns "sorgligt i hjärtat", tycker Birgitta Ohlsson:
- Som liberal är jag skeptisk till grundprincipen: avlyssning utan brottsmisstanke. FRA-förslaget gör inte Sverige till DDR eller Nordkorea, men Rom byggdes inte på en dag. Alla små tecken som hämmar människors personliga integritet måste vi vara försiktiga med."
Denna åsikt låg till grund till hennes beslut att lägga ner sin röst. Varför inte vara ännu tydligare och rösta nej?
Nu ska man väl inte gå för hårt åt just Birgitta Olsson, då hon trots allt är den enda folkpartisten som vågade stå upp mot ett helt vansinnigt förslag, även om jag nog gärna hade sett henne rösta nej. Men de man däremot ska gå hårt åt är resten av folkpartisterna och centerpartiet. Två uttalat liberala partier som härmed har tagit avstånd från den liberala ideologin. Jan Björklund lös med sin frånvaro i debatten, riktigt fegt i en så viktig fråga, men kanske inte helt förvånande då han fortsatt på Lars Leionborgs inslagna väg och gjort folkpartiet till ett än mer konservativt parti snarare än ett liberalt.
Varför Maud Olofsson som vanligtvis ger ett vettigt intryck inte figurerade mer än som partipiska för att få dissidenterna att rätta sig i ledet har jag också svårt att förstå. Svagt!
Mitt liberala hjärta som röstat till höger förstår faktiskt ingenting längre. Vilka hot är det våra borgerliga riksdagsmän känner till som experter, media och okunnig allmänhet inte har hört talas om? Sedan när blev sverige målet för terrorister? Vilka trupprörelser i främmande land där insatsstyrkorna finns är det vi kommer att kunna spana på med den nya lagen? Mailar rebeller i afrika och afganistan till sverige?
Och hur ska vi kunna lita på de många tekniker som ska arbeta med signalspaningen och utvecklingen av mjukvaran? Jag hoppas nästan att nån spexande tekniker ser till att Anders Lundins alla förehavanden på internet automatiskt mailas till Expressen och Aftonbladet. För ett system som är vattentätt även för de tekniker som utvecklar systemet, ja det har jag oerhört svårt att se.
Nej det här känns mycket bittert. Ska man kryssa för Birgitta Olsson i nästa val eller ska man rösta blankt? För Folkpartiet Totalitärerna eller centern känns just nu mycket avlägset.
DN SvD Expressen
Statsministern ser på fotboll - riksdagen röstar igenom allmän avlyssning
Aftonbladet
Rösta nej till Lex Orwell!
Oerhört bra text av Oscar Swartz på SvD!
Och oerhört patetiskt att Folkpartiet Totalitärerna har en enket om integritetsfrågor på sin webbplats.
SvD - Stoppa FRA!
Nytt ohederligt FRA-försök från alliansen
Efter en framgång för den personliga integriteten, opinionen och den svenska demokratin lutar det nu åt att samma FRA-förslag nu blir genomröstat efter några mindre modifikationer. Ökad kontroll och flera granskningsinstanser talas det om, men i grunden har förslaget inte ändrats - Alla svenskars förehavanden på Internet kommer fortfarande att avlyssnas av staten.
Att en borgerlig regering, med centern och folkpartiet som kallar sig liberala, driver igenom detta förslag är häpnadsväckande. Men vad de nu gör, dvs hetsar igenom förslaget med knapp tid för eftertanke gällande kompletteringarna, är oerhört respektlöst.
Rolf Gunnarsson (m) är övertygad om att det hafsigt modifierade förslaget kommer att klubbas, bland annat för att riksdagen ska ta sommarlov.
Vad är det för riksdagsmän vi har? Å ena sidan en majoritet som har liten respekt för folkets stora engagemang i frågan, å andra sidan riksdagsledamöter som hellre tar sommarlov än ger frågan den tid och uppmärksamhet den förtjänar.
En borgerlig riksdagsmajoritet borde givetvis skjuta upp beslutet till hösten, se över förslaget grundligt, och låta folket komma till tals. Istället kuppar allianspartierna igenom förslaget för att snabbt och effektivt hindra svenska medborgare komma till tals.
Och var är partiledarna? Uppenbarligen har de inte civilkurage nog att stå upp och själva tala i den här infekterade frågan.
Jag har alltid tidigare röstat borgerligt, på folkpartiet och centern för deras liberala grundvärderingar. Nu är det tydligt att deras liberala inriktning bara är en ytlig fernissa och ingenting som partierna verkligen står för. I nästa val undrar jag vad jag ska rösta på.
Fortsätt att skicka mail till våra folkvalda i riksdagen, eller varför inte ringa dem? En allmän övervakningslag där alla svenskar avlyssnas av militären hör verkligen inte hemma i en demokrati.
SvD DN Stoppa FRA!
